Det är åtta år sedan Mirrors’ Edge introducerade oss för den fasadhoppande parkour-kuriren Faith. Ett spel, som med sitt slipade kontrollschema och iögonfallande grafiska manér blev något av en uppstickare när många andra spel satsade på brungrå, beprövade shooting-koncept. Mirror’s Edge mötte blandad kritik – spelet rosades för sin originalitet, men fick ris för en svag story, enformighet och bitvis brist på innehåll.
Och läget är faktiskt detsamma i dag, när svenska Dice tar oss med till futuristiska City of Glass för att sätta käppar i hjulet för ett ondskefullt superkonglomerat, lett av företaget KrugerSec. Faith, som precis muckat från fängelset, återvänder till sin grupp med ”runners” för att delta i räder innefattandes datastöld och sabotage. Via en serie ganska förutsägbara plot-twists är hon snart insyltad i något mycket större än hon först tänkt sig.
En helt ny (öppen) värld
Den största nyheten i Mirror’s Edge: Catalyst är att spelet denna gång följer ett öppen värld-format, där du inte är tvingad att åta dig uppdrag i samma linjära stil som i föregångaren. Ett vitskimrande City of Glass ligger för din vältränade protagonist att utforska i den takt du själv vill, komplett med sidouppdrag, utmaningar och så kallade delivery runs, som kräver att du tar dig till en viss plats inom en viss tid. Synfältet tas upp av blankpolerade glasfasader och skarpa kontrastfärger som visar var du kan klättra, grabba tag och ta dig framåt i staden. Det hela är mycket vackert.
Denna radikala förändring gentemot föregångaren är otroligt välkommen, och ger spelet en helt annan bredd. Innan du märker att City of Glass är en ganska platt och enformig historia att resa igenom, det vill säga. De olika områdena liknar efter en stund varandra intill förväxling och saknar distinkta landmärken som skulle gjort navigeringen både roligare och lättare. Det finns förvisso många olika vägar att ta över hustaken – och en smått bisarr mängd olika samlarobjekt att leta reda på – men snabbt inser vi att det bästa sättet att avnjuta Mirrors Edge: Catalyst på är att följa huvudstoryn med så få omvägar som möjligt.
Grym parkour med andan i halsen
Att slita chipp ur diverse elskåp, samla inspelningar och stressa skiten ur sig för att leverera föremål till någon av de otrevliga uppdragsgivarna räcker helt enkelt inte för att kompensera spelets relativa ytlighet. Det jobbet görs i stället av ett oerhört medryckande parkour-system som låter Faith klättra, hoppa, glida och änterhaka sig med ett imponerande flow genom staden.
Momentum är allt i Mirror’s Edge: Catalyst, och uppmuntrar dig att ständigt komma på kreativa lösningar för att hitta bästa vägen till målet. Ju snabbare du är, desto bättre blir du på att undvika projektilerna från KrugerSec-soldaternas plasmagevär. Att fly fältet genom att kasta sig ut från ett hustak utan att riktigt veta vad som ska hända kittlar i magtrakten.
Att slåss med fienderna är tyvärr inte lika upphetsande. Mirror’s Edge: Catalyst säger nej till skjutvapen och förser i stället Faith med en serie slag och sparkar för att betvinga de olika fiendetyperna. Närstridssystemet är ojämnt och funkar bra när vi är på språng – stillastående stand-offs är en trist historia som mest känns som en plikt att genomföra när vi väl ställs inför dem. När det är möjligt bör du i stället satsa på en snabb, luftburen dropkick och kuta vidare mot nästa roliga parkour-pussel. Du låser upp nya färdigheter och rörelser i ett ganska oinspirerat utvecklingsträd, som är ifyllt till hälften redan vid spelets början.
Estetik och grafik i toppklass
Det är som sagt på ytan som Mirror’s Edge verkligen lyckas briljera. Även om spelets sjukt höga hastighet och genom alla moment tvingar fram en viss kompensation i de grafiska detaljerna slås vi gång på gång av vilket vackert spel det här faktiskt är. Färgsättningen är utmärkt och annorlunda. Ljus, skuggor och kontrastfärger förmedlar ett helhetsintryck som känns riktigt bra, och ljudmässigt bjuds vi på en distinkt närvarokänsla. Gnisslet av gummisulor mot glas, grusrassel och allehanda stön och andningsljud låter alldeles förträffligt. Just lyckade ljudkulisser har blivit något av ett signum för en Dice-produktion, och vi blir verkligen inte besvikna.
Ja, vi talar i allra högsta grad om ett hantverk här. Under spelets gång stötte vi på en (1) bugg som lämnade oss strandade i ett svävarläge efter ett hopp från en avsats. Allt från rörelseschema – med fysik och allt vad det innebär – till Faiths minspel och inandningar är gjort med lika delar precision och kärlek, och visar att Dice vet hur man bygger ett spel som fungerar redan vid lansering. Det är långt ifrån alla utvecklare som kan stoltsera i denna gren, trots att man kan argumentera för att det borde vara en självklar service till kunden.
Dryga, platta karaktärer
Såväl Faith som de flesta andra personer vi interagerar med under spelets gång utstrålar nonchalans och empatilöshet. Majoriteten är faktiskt riktigt otrevliga. En påträngande brist på karaktärsutveckling kan snabbt skönjas, och blir bara mer uppenbar allt eftersom uppdragen tuggar på. I cutscene efter cutscene blir vi förolämpade och förminskade. Och Faith bara tar det, ger sig ut för att fullfölja ännu ett halsbrytande inbrott eller sabotage samtidigt som vi själva känner oss mindre och mindre motiverade. Det kanske inte är så illa ändå, det där chippsamlandet?
Sammanfattning
Mirror’s Edge: Catalyst är en underhållande, fartfylld actionfest och en visuell fröjd för ögonen. Det är också en i alla avseenden ytlig bekantskap där vi önskar att man lagt mer tid på karaktärer, stridssystem och att skapa ett driv i handlingen som lockar oss att utforska varenda vrå av City of Glass.
Det finns ett par uppfriskande initiativ kring detta i spelets online-funktioner, där spelare sömlöst kan utmana varandra till skräddarsydda lopp och upptäckande av svårtillgängliga platser – men det räcker liksom inte. Du kommer ändå inte vilja tillbringa hela sommaren i glasstaden. Ett dussin adrenalinkantade timmar däremot, tycker vi absolut att du kan klämma in.
Mirror’s Edge: Catalyst
Genre:
Action
Lansering:Ute nu
Plattform:Pc, Playstation 4, Xbox One
Testad plattform: Playstation 4
Pricksäkert rörelseschema
Vacker grafik
Öppen värld
Brist på djup
Osympatiska karaktärer
Ointressant story
